En seger som smakade...
...helt underbart! Brynäs tog under kvällen emot Linköping hemma i Läkerol Arena. Läkerol var även dagen till ära matchsponsor. Hemmalaget bjöd publiken på målfest och vad jag kunde se så trivdes de allra flesta, inte minst jag. Brynäs vann till sist med hela 6-1 mot serieledarna.
Det var en ganska bra och fartfylld första period som det bjöds på. Brynäs vågade spela aggressivt och precis som det ska vara kände man att Brynäs var på hemmaplan och man hade noll respekt för motståndarna. Domare Sören Persson startade matchen med att släppa utvisningar både åt höger och vänster. Vilket ledde till att nästan hela perioden spelades 5 mot 5. När perioden började lida mot sitt slut och man kände att man nervöst skulle få vänta på det första målet till period 2, klev Juuso Hietanen fram. I och med kvällens först mål gjorde han även sitt tredje för säsongen.
Den andra perioden inleddes med Brynäsögon sett optimalt. Powerplay och 2-0 genom Lars Jonsson var ett faktum. Jag ska inte påstå att jag slappnade av, men det var en liten lättnad och det kändes oerhört skönt. Drygt två minuter senare ville även Steve Dixon visa sig i målprotokollet. Då Lhc:s målvakt av någon anledning i princip ramlade bakom sitt eget mål såg Dixon chansen, han behövde bara svänga och lägga in pucken i öppen kasse. Kanske ett av hans lättare mål. Endast 10 sekunder senare utökade lagkapten, Andreas Dackell ledningen till 4-0. Och jag kan lova att det var lite stämning i arenan, trots den dåliga publiksiffran, strax under 5000. Linköping ville dock också vara med på ett litet hörn och efter 13.52 reducerade Jaroslav Hlinka 4-1.
Efter ungefär den halva sista perioden spelad ville och "målskytten" Daniel Widing göra ett mål. Detta kom i powerplay och betydde alltså 5-1. Efter drygt 18 minuter kom kvällens sista mål och Ove Molin fastställde slutresultat till hela 6-1 och detta mot serieledarna.
Det finns många att nämna i hemmalaget. Precis som de flesta av Brynäs segrar den här säsongen så bidrog hela laget oerhört mycket till segern. Men måste givetvis nämna målvakten, Anders Lindbäck. Efter hans storslagna insats mot Skellefteå veckan innan uppehållet har jag väntat på att skulle få chansen igen. Jag tycker fortfarande att det är fullkomligt obegripligt att han inte fick spela matchen efter. Men nu när han återigen fick chansen att vakta Brynäsmålet tog han chansen på bästa sätt. Känns skönt och stabilt att han en bra Anders Lindbäck i god form, då Markström verkar vara inne i en lite sämre period. En annan spelare som är värd allt beröm han kan få är Jakob Silfverberg. En junior som verkligen visar på allvar att han vill ha en plats i a-laget, som han i mina ögon mycket väl är värd. Han åker skridskor med fart, ser möjligheter, vågar gå på mål och ger verkligen allt.
I och med segern och alla målen klättrade Brynäs återigen upp ovanför slutspelsstrecket. Man ska dock ha klart för sig att Brynäs har en match mer spelade än samtliga lag (förutom Frölunda). Jag förstår verkligen inte varför för publiken inte letar sig till Läkerol och stöttar när Brynäs behöver det som mest. På lördag väntar en oförståeligt viktig bortamatch nere i Ängelholm mot Rögle. Därefter hoppas jag att Gävlepubliken uppfyller sin plikt och stöttar Brynäs fram till 3 fina poäng i Läkerol även nästa torsdag då Södertälje besöker Gävle.
// Frida
